Hej alla! jag har återuppstått igen! Eller?
Igår var jag sjuk så jag låg i sängen pretty much the whole day med halsont, extrem huvudvärk och allmänt woozy.
Nu ligger jag här, fortfarande sjuk! tror inte jag kommer komma till skolan imorn.. :/

När man bara är hemma hela dan hinner man tänka på massa olika saker. Då, tänkte jag på självömkan.

Ibland är det bra att tycka synd om sig själv. Ibland får man vara en tönt, sitta och äta godis och bara känna sig liten, det är lugnt. Men när det går över styr, när man inte lever livet fullt ut längre, utan har drunknat i det hela, då är det för mycket. Självömkan, en känsla som får användas vid speciella tillfällen, som tomteluvan vid jul. Ta bara fram den när det är tid för det, gå inte runt och bär på det. Man måste fortsätta vidare, lägga bakom sig, gå vidare. Inget problem är för litet för att inte få sörjas, men tänk efter, hur kan någon annan ha det nu? Är ditt problem verkligen världens undergång?

''Walk a mile in someone else's shoes , before you jugde''

Nu ska jag ta och sova tidigt! Hoppas alla haft en super bra dag.
Godnatt <3